Förbudet mot narkotika dödar och skadar människor mer än drogerna i sig. Det är i en mening sammanfattningen av argumenten för en legalisering av droger.
Låt oss göra en lista över de avskyvärda och förnedrande omständigheter som de flesta idag sammanknippar med droger. Vid närmare eftertanke är de alla argument för en legalisering:
I det kommande redogörs på punkt efter punkt varför de ovanstående förhållandena alla hör direkt samman med förbudet eller förvärras av det.
Detta skall inte uppfattas som en bagatellisering av riskerna med droger. Det vi vill säga är inte att "droger är inte så farliga, därför kan de gott släppas fria". Vi säger att droger är farliga, men ännu farligare och skadar långt fler om de dessutom är förbjudna.
Dessutom måste vi alla fråga oss vilken slags lagstiftning som är rätt och rimlig:
Är det rimligt att förfölja och trakassera missbrukare, några av samhällets mest utstötta och utsatta människor, med polis och batonger?
Är det rätt att straffa en fredlig människa för att han/hon lever efter en livsstil som majoriteten betraktar som fel och farlig?
Är det ett bra samhälle som brukar våld, tvång och långvariga fängelsestraff mot vuxna människor som frivilligt och fredligt byter, köper eller säljer varor till varandra?
Om man svarar nej på de ovanstående frågorna tar man också moralisk ställning mot narkotikaförbudet. Det är den moraliska grund som vi som liberaler tar vår utgångspunkt i: Människor har en grundläggande rätt till sitt liv och sin frihet. Så länge man inte aktivt skadar någon annan, så länge man inte stjäl, hotar eller luras, har man rätt att bestämma över sitt eget liv, även om man då gör dumma eller farliga levnadsval.
Men även den som är konservativ, socialdemokrat, kristdemokrat eller folkpartist måste ta ställning till förbudets konsekvenser. Även de som tycker det är rätt och acceptabelt med förbud, tvångsvård och fängelsestraff som vapen mot "omoraliskt leverne", måste fråga sig vad sådan lagstiftning får för konsekvenser.
Den gängse bilden av en tung narkotikamissbrukare är en utblottad, utfattig och miserabel människa på samhällets absoluta botten. Bilden är kanske överdriven, de flesta som använder narkotika hamnar aldrig i den situationen. Inte ens merparten av de som använder på tok för mycket droger utveklar ett missbruk av detta slag. Men bilden är samtidigt riktig. Med ett enda undantag: det är i första hand är förbudet, inte drogen som sådan, som skapat detta elände.
Den tyngsta drogen av dem alla, heroin, påverkar kroppen och hjärnan starkt vid ruset. Heroinet dövar både fysisk och psykisk smärta, ger lugn och välbefinnande. Men heroin och morfin är i stort sett samma drog. När heroinet (diacetylmorfin) kommer in i kroppen omvandlas det till morfin. Morfin i sin tur används regelbundet inom modern kirurgi och smärtlindring, dock utan de katastrofala effekter vi känner från heroinet. Hur kan det komma sig?
Förklaringen är rena sprutor, rena droger och säkra doser på en laglig marknad. Heroin och morfin har nämligen båda den egenheten att de tagna rent och i rätt dos, inte skadar vare sig kroppen eller hjärnan (se ex.vis Droger A-Ö, sid 305).
Om missbrukarna hade tillgång till drogerna till lågt pris och till ren och säker kvalitet, skulle riskerna samtidigt minska. Vid en legalisering räknar man med att priserna skulle sjunka till i genomsnitt 1/20, ända ned till 1/50 av dagens priser. För att ta heroinet som exempel ligger gatupriset idag på 1 000 kronor, ända upp till 3 000 för ett gram. Vid en legal situation räknar man med ett pris på mellan 20 och 50 kronor, vilket gör att en dagskonsumtion inte kostra mer än ett paket cigaretter.
Den misär som missbrukarna befinner sig i beror alltså inte på drogen som sådan. Däremot bryter de många sjukdomarna ner kroppen, i värsta fall HIV, men alltid olika virus- och bakteriesjukdomar. Att missbrukarna drabbas av dessa beror på orena injektionsverktyg (eftersom handeln med sprutor är strikt reglerad och det är också förbjudet för frivilligorganisationer att dela ut rena sprutor) och på den miljö missbrukarna idag är hänvisade till (smutsiga toaletter, kvartar, trappuppgångar och uteliggande).
En heroinist behöver idag upp till ett par tusen kronor per dygn för att klara sitt beroende. Sådant som mat, hygien, boende och anhöriga kommer hela tiden i andra hand.
Från legalförskrivningarna i Europa, bland annat i Liverpool, vet man att även tunga missbrukare kunnat återgå till ett socialt fungerande liv, i många fall också till arbete, även om de inte kunnat släppa sitt drogbruk.
Också de svenska metadonprojekten talar sitt tydliga språk; metadonet har samma rus som heroinet, men utan kick och med längre effekt (därför inte samma svåra avtändning). Resultaten är entydiga: Den sociala situationen förbättras, flickor som tidigare finansierat sitt missbruk med prostitution upphör, brottsligheten bland patienterna minskar, liksom risken för HIV och andra blodöverförda sjukdomar.
De som dör av överdoser dör till följd av förbudet. Överdoser är nämligen ett resultat av den svarta marknadens osäkra produkter. Den som injicerar rent heroin, i tron att det är utspätt till det vanliga 30-40% löper stor risk att söva andningsverksamheten, med dödlig utgång (=överdos).
Om drogerna istället såldes på ett kontrollerat sätt hos Apotekare och andra specialister, vore risken för överdoser närmast noll.
En annan faktor som bidrar till överdoser är tvångsvård och fängslanden av missbrukare. Under några månader i fängelse eller på tvångsvårdsanstalt, minskar toleransen kraftigt. Om missbrkaren sedan går ut och tar sin gamla dos (eller inte minskar den tillräckligt), finns samma risk för överdos. En skuld som vilar tungt på de politiker och socialarbetare som förordar fängelsestraff och tvångsvård.
Somliga menar att överdosrisken har överdrivits och att merparten av de heroinister som dör, dör av det mer okända och oklara "plötslig heroinistdöd". Detta är en allergisk reaktion med dödlig utgång som också kan inträffa vid en i normalfallet icke dödlig dos. Vad forskarna dock tror sig veta, är att faktorer som infektioner och stress är centrala; alltså faktorer som i sin tur beror på förbudspolitiken.
Smittspridning av HIV och gulsot samt allehanda vanliga virus- och bakteriesjukdomar minskar eller försvinner helt vid legal tillgång till rena sprutor och rena droger. Detta bekräftas också av legalförskrivningsprojekten i både Sverige och övriga världen.
Den narkotikarelaterade kriminaliteten är till största delen inbrott och rån för att finansiera missbrukets kostnader. Vid en legalisering skulle även det dyraste missbruk kunna finansieras utan brottslighet, eftersom priserna vore så oerhört mycket lägre.
Hur stor del av den samlade kriminaliteten som är narkotikarelaterad är svårt att säga exakt. Hälften av bil- och bostadsinbrott och ungefär lika stor del av de oöverlagda person- och butiksrånen, är en siffra som polisen brukar anföra.
Detta är brottslighet som nästan uteslutande drabbar tredje man; helt oskyldiga människor som inte själva vare sig brukar eller missbrukar droger. En legalisering skulle därför radikalt öka säkerheten och tryggheten för gemene man, försäkringsbolagens kostnader skulle minska och därmed också försäkringskostnaderna för alla medborgare.
En annan olycklig omständighet kring förbudet är de många, ofta unga, kvinnor som prostituerar sig för att få pengar till drogerna. Detta är den mest förnedrande formen av prostitution och de "professionella hororna" betraktar inte narkomanerna som riktiga prostituerade, utan just som missbrukare som i desperation väljer den sista utvägen. På samma sätt som med kriminaliteten skulle denna förnedring till största delen undvias vid en legalisering.
Narkotikahantering är idag maffians och den internationella brottslighetens främsta inkomstkälla. Med en legal situation, där seriösa läkemedelsföretag, apotek och läkemedelsimportörer tilläts sälja produkterna fritt, skulle maffian inte längre ha något att hämta.
För det första blir vinstmarginalerna i en legal situation bara en bråkdel av dagens. Den skulle bli jämförbar med vinsterna vid annan kommersiell verksamhet och inte på långa vägar ge den typen av profit som krävs för att hålla brottssyndikat vid liv. För det andra skulle konsumenterna inte välja att gå till en hänsynslös langare i tunnelbanan eller maffians förlängda arm på andra ställen i den undre världen, om det fanns möjlighet att legalt och till lägre pris köpa motsvarande produkter på apotek.
Mycket av det våld som idag hänger samman med narkotikahantering är uppgörelser i den undre världen, där just våld och vapen ersätter normal rättsskipning. Detta våld skulle minska eller försvinna vid en legalisering av samma skäl som ovan.
Förekomsten av de allra farligaste drogerna som PCP och crack är entydligt kopplad till förbudet. Crack är en extremt farlig, beroende- och aggressivitetsframkallande form av kokain. Men crack är samtidigt mycket billigare. Eftersom kokainet, liksom alla droger, på den svarta marknaden betingar extremt höga priser, väljer många kokainbrukare att ta crack istället. De gör det i avsaknad av det mindre farliga, men mycket dyrare "riktiga" kokainet.
PCP eller "angel dust" är en drog som då och då dyker upp på den svarta marknaden. Ibland marknadsförs den falskeligen som ecstacy eller andra populära psykedeliska droger. Orsaken till detta är att PCP är mycket billig och enkel att tillverka i vilket kök som helst. Men drogen är extremt farlig, slår ut centrala kroppsfunktioner som känsel och aggressionshämning, och leder ofta till katstrofala effekter för brukaren och omgivningen.
På en legal marknad, med valfrihet för brukaren, skulle droger som PCP och Crack knappast förekomma.
På motsvarande sätt leder förbudet till en koncentration av tyngre/farligare droger och ett farligare bruk. Det är mindre riskabelt och samtidigt lönsammare att smuggla rökheroin än cannabis, eftersom det tar så mycket mindre plats och ger större profit per smugglad enhet. Samma sak gäller för hasch/marijuana, den sistnämnda drogen finns knappt inte att tillgå i Sverige, istället använder de ungdomar som väljer att bruka cannabis nästan uteslutande det avsevärt starkare haschet.
De höga priserna leder också till ett ökat injektionsbruk. Detta eftersom narkomanen vid injektion tillgodogör sig hela drogens effekt, mot kanske bara 30-40% om drogen röks, sniffas eller sväljs. Injektionsbruket är dokumenterat avsevärt farligare och mer beroendeframkallande. Det ökar risken för överdoser och förgiftningar.
Vi får inte glömma att merparten av de som tar droger inte utvecklar något missbruk. Det rör sig istället om ett experimenterande i ungdomstiden, som för de allra flesta avslutas i och med att ungdomens livsstil lämnas.
Risken för att dessa ungdomar ska råka illa ut får inte underskattas. Men observera att risken är avsevärt större idag, än den skulle vara vid en legal situation. Idag riskerar experimenterande och blåögda ungdomar att få i sig starkare och preparat än de avsett.
Det är också så att idag populära dansdroger som ecstacy och LSD tillverkas genom relativt komplicerade kemiska processer. Vid illegal framställning tillverkar ofta ofrivilligt olika hybrider av dessa droger, som har oanade och långt farligare effekter än "originalet". Dessa ökade risker är förstås kopplade till förbudet.
En annan sak är att drogbruket initialt och under ganska lång tid beror på att brukaren önskar drogens effekt, snarare än att man utvecklat ett beroende. Opiater (opium, heroin och morfin) ger smärtlindring både fysiskt och psykiskt. Många som tar dessa droger i stor omfattning gör det för att döva sina smärtor och sin inre oro. Att då fokusera problemet på drogerna, är att koncentrera sig på symptomet snarare än problemet i sig. Drogmissbruket har sin grund i andra sociala och psykiska problem. Att då skylla på drogerna är en lätt utväg för politiker och socialarbetare, men det är att vifta undan problemets ursprung (och ofta att låta bli att hantera det) snarare än att försöka skapa ett bättre samhälle.
En legalisering av droger skulle säkerligen öka tillgängligheten. Kanske därmed också bruket. Men samtidigt skulle missbruket och de risker som är kopplade till narkotikan idag minska avsevärt. Och vi får inte blunda för det faktum att drogerna finns tillgängliga idag, för de som är intresserade av droger. Detta sammantaget gör att situationen också för de som inte är missbrukare, som istället är tillfälliga experimentbrukare eller kanske bara vid ett enda svagt ögonblick testar en drog, löper mindre risk vid en legal situation än idag.
En legalisering skulle lindra den sociala nöden för missbrukarna, radikalt minska antalet döda i överdoser och plötslig heroinistdöd. Brottslighet och förnedrande prostitution skulle minska och den organiserade brottslighet skulle förlora i styrka och inflytande.
Vid en legal sitution skulle farorna för de som testar droger minska. Risken för människor att fastna i drogberoende och missbruk skulle minska, även om tillgängligheten ökar.
Naturligtvis är det svårt att på ett övertygande och begripligt sätt förklara en så svår, och dessutom för diskussionen ny och okänd, fråga som narkotikalegalisering. nedan följer därför en lista på böcker som utvecklar resonemangen ytterligare.