Av Johan Norberg
Genom marknadshyror och avregleringar får de boende makt, bostadsmarknaden blir mer rörlig och vi kan undvika en utveckling mot slumområden.
"Näst bombning är hyresregleringar det säkraste
sättet att förstöra en stad"
Assar Lindbeck 1972
Under andra världskriget införde USA i likhet med bl
a Sverige hyresregleringar för att värdarna inte skulle
profitera på krigsekonomin. Som alla vet är det lättare
att reglera än att avreglera så även efter kriget
fortsatte kontrollen att verka. Med stöd av hyresgästerna
hindrade politikerna värdarna från att höja hyrorna,
till slut kompenserades inte ens inflationen. För att inte
gå med förlust tvingades hyresvärdarna eftersätta
underhållet, vilket ledde till ännu större politisk
motvilja mot höjda hyror. Varför betala mer för
bostäder som blivit sämre?
Staten skapar slum
Förfallet följde en obeveklig logik. Låga hyreshöjningar,
hög inflation. Till slut klarade värdarna inte av reparationer,
el- och vattentillförsel, städning osv. Värdarna
tvingades överge den slum som skapades - pådrivna av
de fastighetsskatter som fanns. På detta vis har slumområden
som Harlem och Bronx skapats, och det är på grund av
att vissa bostäder drabbats av "rent control" och
inte andra som man kan se fräscha lyxbostäder sida vid
sida med rena slummen på sina håll i USA. (Något
som många tycker är stötande och skyller på
"ökade klyftor i samhället", det skulle i
så fall vara klyftan mellan den rätta politiken och
den förda.)
I Sverige har vi till stor del kvar den hyresreglering som infördes
1942. De hyror som Hyresgäströrelsen och de kommunala
bostadsföretagen ("allmännyttan") kommer överens
om ska gälla hela marknaden. "Bruksvärdessystemet"
kallas det då läget inte får avgöra priset,
bara yta och ålder, som om läget inte har någon
betydelse för bruksvärdet. Detta har fått till
följd att i attraktiva områden är hyrorna lägre,
och i sämre områden högre, än de skulle ha
varit på en fri marknad där hyresgäst och värd
förhandlar fram hyran (t ex via organisationer om man vill
det).
Subventioner under avveckling
En av anledningarna till att vi ännu inte fått slum
som i USA pga bristen på marknadshyror är att staten
pumpat in mängder av skattemedel i byggandet. Byggsubventioner
har dock fört med sig andra problem och är under avveckling.
Det har inneburit att folk inte får göra prioriteringar
själv (mellan bostadsyta/kvalitet och något annat,
t ex mer fritid, ökad konsumtion, semesterresor). Staten
har redan tagit våra pengar via skatten och sett till att
det byggs större bostäder åt oss (världens
största boyta), konsumenternas preferenser har varit ointressanta.
Subventionerna har lett till ökade vinster för bostadsföretagen,
högre löner för byggarna och ett explosivt byggande
under 80-talet som bidrog till den ekonomiska kraschen.
Den som bor i fina områden på Östermalm eller
Kungsholmen betalar idag mindre än de som bor i nybyggen
i förorterna.
När subventionerna till byggföretagen nu minskar och
hyrorna är reglerade riskerar eftersatt underhåll och
förfall. Det vet bostadsföretagen som nu i ökad
utsträckning argumenterar för marknadshyror. Enligt
en rad reportage i Svenska Dagbladet signerade Anders Orrenius
anser cheferna i samtliga av Stockholms kommunala bostadsföretag
att någon form av marknadsanpassning måste till. Trots
att folkpartiet och moderaterna inte längre vågar säga
det, vet vi att de vill ha marknadshyror, och mellan raderna kan
man läsa sig till att socialdemokraterna på sikt kommer
genomdriva det. Marknadshyror kommer vi alltså få,
frågan är bara när.
Bostadsbolag och politiker är väl medvetna om alla problem
med regleringen. Den har fört med sig en stel bostadsmarknad.
Hyresgästerna behåller sina gamla kontrakt i attraktiva
lägen efter att de flyttat. Den som snabbt behöver flytta
har ingen chans. "Hamstring" är krigstermen och
knappast det de sociala ingenjörerna avsåg att befrämja
med sitt system. Handeln med svarta kontrakt är enormt stor
och de med stora plånböcker och (gärna politiska)
kontakter tar hand om kontrakten, sedan subventioneras de genom
ett system som innebär att de som bor i sämre områden
tvingas betala mer. Den som bor i fina områden på
Östermalm eller Kungsholmen betalar idag mindre än de
som bor i nybyggen i förorterna.
Risken med svart marknad är detsamma som alltid: ruffel och
båg och rättslöshet. Många är exemplen
på de som köpt ett dyrt svart andrahandskontrakt för
att strax därefter få reda på att kontraktet
är på väg att upphöra.
Sönderbeskattad marknad
Enligt en undersökning från de kommunala bostadsföretagen
skulle marknadshyror innebära att månadshyran för
en genomsnittlig 70-kvadrats lägenhet på Kungsholmen
steg från 4 200 kronor till 8 000, medan en liknande i Akalla
sjunker från 3 800 till 3 100. Det är ju en rimlig
riktning, men en viktig aspekt får inte glömmas bort
i debatten. Genom marknadshyror kompenseras bostadsföretagen
för de minskande subventionerna, men de boende då?
Sverige har kanske världens högsta beskattning av byggande
och boende. Efter alla arbetsgivaravgifter, inkomstskatter, avgifter,
moms (bl a bygg), fastighetsskatt osv, finns mycket lite kvar
till själva boendet. Om skatterna minskades radikalt både
för individen och bostadsföretaget skulle de boende
äntligen själva få göra sina prioriteringar
mellan boendekostnader och annat.
Förr tvingades de boende prioritera bostadsyta och kvalitet,
i framtiden riskerar de tvingas prioritera annat än boende.
Genom att riva ned både subventioner, regleringar och skatter
får de äntligen göra egna val. Då skulle
bostadsmarknaden göra skäl för namnet.