1974 skakade den unge filosofiprofessorn Robert Nozick om den akademiska världen med sitt banbrytande verk 'Anarchy, state and utopia'. Bent Johan Mosfjell granska här Nozicks försvar för den minimala staten.
Det är 25 år sedan Anarki, stat och utopi blev utgiven första gången. Ingen bok har i modem tid betytt så mycket för erkännandet av libertarianismen som Robert Nozicks klassiska bok från 1974. Innan Nozick publicerade sitt stora verk om libertarianismen hade denna, särskilt i akademiska kretsar, avfärdats som gammaldags och irrelevant.
Nozick förändrade hos många människor synen på dessa idéer - som nu åter måste tas på allvar, och inte längre kan avfärdas utan vidare. Detta är delvis personen Robert Nozicks förtjänst Han var på sin tid den genom tiderna yngste professorn i filosofi vid Harvard University i USA, ett av väldens mest ansedda universitet- Han var inte bara libertarian, hans tankar var också av det extrema slaget; Nozick var ingen försiktig Hayek eller Friedman. Genomslagskraften beror dock även på innehållet och kvaliteten hos hans bok.
Anarki, stat och utopi är en salig blandning av formell filosofisk diskussion och roliga och tankeväckande exempel. Den underhåller och bildar såväl den vanlige läsaren som den mest övertygade libertarian. En röd tråd går genom hela diskussionen, även om Nozick ofta ger sig ut på sidospår, vilka kan vara lika spännande och intressanta som huvudlinjen.
Boken anses av många vara ett angrepp på socialdemokratiska och socialliberala tankar, och den är särskilt berömd för sin kritik av John Rawls rättviseteorier. Den har emellertid många andra kvalitéer och rekommenderas å det varmaste till den som vill göra en djupdykning ner i Iibertarianismens spännande värld.
Även om Nozick är mest känd för sin argumentation mot John Rawls och de socialliberala idéerna, är det en annan del av Anarki, stat och utopi som är den mest relevanta för libertarianer. Han använder nämligen de första 150 sidorna av boken för att försöka komma fram till när en stat kan vara rättfärdig. Debatten om minarki kontra anarki är kanske den mest intressanta för libertarianer - Nozicks bidrag till den är ett av de bästa och mest genomtänkta.
Nozicks utgångspunkt "individuals have rights, and there am things no person or group may do to them (ivithout violating their rights). So strong and far-reaching are these rights that they raise the question of what, if arrything, the state and it's officials may do". Så inleder Nozick sin bok. I den här artikeln ska jag inte diskutera Nozicks rättviseteori, den är inte unik bland libertarianema. jag tar denna för given, och kon centrerar mig på vad den innebär för diskussionen om huruvida en stat överhuvudtaget kan legitimeras.
Vad är en stat? Nozick jämför staten med ett naturtillstånd utan statsmakt där alla värnar om sina rättigheter genom frivilliga överenskommelser. Men vad är det så som skiljer staten från ickestaten? Nozick menar att det finns två skillnader. Privata skyddsorganisationer låter människor själva ta hand om försvaret av sina rättigheter. Dessutom beskyddar den inte alla individer inom ett område. Staten däremot kräver monopol på rättighetsskydd och skyddar alla inom det område där den verkar, oavsett om de betalar för tjänsten eller ej. Den stat som uppfyller dessa två kriterier kallar Nozick för minimalstaten. Nozick definierar därefter ett tillstånd mellan dessa två som han kallar ultraminimalstaten, den kräver monopol på beskydd, men skyddar bara den som betalar.
Nozick börjar med ett tillstånd utan någon stat; en form av naturtillstånd. Detta kan vara realistiskt. Här kommer olika skyddsorganisationer att uppstå och de kommer att konkurrera om kunderna. Nozick antar att en utav dessa organisationer kommer att bli dominerande inom ett område. Detta beror på de tjänster de erbjuder. Tjänsterna har, enligt Nozick, de egenskaperna att deras värde är relativt eftersom det handlar om skydd mot andra människor. Eftersom folk önskar maximalt skydd, tenderar de att välja den starkaste organisationen. Att en organisation är dominerande gör den inte till en stat, inte ens till en ultraninimal stat. För att detta ska ske måste den förbjuda de andra organisationerna att verka.
Människor har rätt att försvara sig mot övergrepp och att försöka upprätta en rättvis ordning, men endast på personlig basis. Endast individer har rättigheter. Då man monopoliserar beskydd innebär det att man förbjuder den enskilde att välja någon annan till beskyddare. Även om denna individ eller organisation är en sådan som värnar och respekterar de mänskliga rättigheterna. Detta är i sig en frihetsinskränkning. Dessutom innebär statens skyldighet att skydda även dem som inte betalar en kränkning av den som får betala även för dessa andras beskydd. Det återstår att bevisa på vilket sätt denna slags omfördelning skulle varå mer acceptabel än någon annan.
Nozick godtar, i motsats till andra minarkister, därigenom centrala element hos de anarkokapitalistiska tänkarna. Ayn Rand ser t ex det som oproblematiskt att förbjuda privata skyddsorganisationer och införa monopol. Nozick analyserar staten i två steg. Först argumenterar han för att den ultraminimala staten kan vara rättfärdig, därefter visar han hur denna leder fram till minimalstaten.
Nozick för en grundlig diskussion om huruvida man alltid bör förbjuda rättighetskränkande handlingar, eller om de ska vara tillåtna under förutsättning att den drabbade kompenseras. Det kan finnas tillfällen så det kan vara riktigt att tillåta rättighetskränkningar med kompensation, och han framhåller särskilt de extremfall där det är praktiskt omöjligt att upprätta ett kontrakt innan handlingen företas. Ett tillstånd där man inte förbjuder något, men tillåter brott under förutsättning att kompensation sker är omöjlig eftersom det då måste vara förbjudet att vägra betala kompensation.
Handlingar kan innebarn en risk för andra människor utan att de i sig innebär en rättighetskränkning. Ett exempel kan vara om man tar en revolver och stoppar en patron, snurrar på cylindern, riktar revolvern mot en annan människa och trycker av. Det är då en chans på sex att avtryckandet leder till döden. Men örn man trycker av en tom kammare, har man då gjort något fel? Nozick delar in risker i två kategorier, de som är onaturliga att utsättas för, t ex ofrivillig rysk roulett och de som normalt skulle accepteras. Om man förbjuder riskfyllt beteende av det senare slaget måste man kompensera dem som därigenom förbjuds att utöva sina aktiviteter.
Genom dessa resonemang har Nozick lagt grunden för den ultramininrala staten. Den dominerande skyddsorganisationen har nämligen tagit sig rätten att tillgripa tvång för att beskydda sina kunder ftån att bli utsatta för risker av andra människor. Den kan bl a förbjuda en privatperson att utöva sin rätt att försvara sig själv om vederbörandes metoder kan vara riskfyllda. Nozick erkänner existensen av procedurrättigheter; att man ska ha r-ätt till rättssäkerhet.
Genom detta tillåts den dominerande skyddsorganisationen förbjuda andra organisationer med anledning av att deras verksamhet kan innebära risker.
Men eftersom folk har en legitim rätt att skydda sig, måste de kompenseras för detta förbud, och den ultraminimala staten får därför erbjuda gratis beskydd av dem vilkas verksamhet man förbjudit (och deras kunder), och därigenom har man fått en minimalstat.
Detta var en starkt förkortad framställning av Nozicks argument för staten, där jag försökt få med de centrala elementen, men det rekommenderas att man läser boken själv för få detaljerna. Den mest omfattande kritiken av Nozicks teori som jag läst är Murray Rothbards kritik i The Etics of Liberty. Rothbard var den främste individualistiska anarkisten och den som gav upphov till Nozicks intresse för dessa tankar. jag kommer nu att kort sammanfatta några av de viktigaste invändningarna mot Nozicks teori. För det första kan man invända att även om Nozicks teori är riktig har ingen stat vuxit fram på det sättet Därför bör Nozick slå sig samman med anarkisterna och arbeta för att avskaffa existerande stater, och därefter luta sig tillbaka och se om det växer fram en stat efter hans principer. Därefter kritiseras antagandet om att det kommer att växa fram en dominerande skyddsorganisation. Rothbard menar h-ärt om att erfarenheten visar att det motsatta är det sannolika. Idén om att det skulle vara legitimt att förbjuda andra organisationer utifrån ett riskperspektiv är också tveksam. Varför kan det inte lika gärna vara de andra organisationerna som har den rätten? Och är inte riskerna med att skapa en stat utan den maktbalans som finns på marknaden, också stora? Ett fjärde motargument invänder mot tanken på att ge kompensation. Bör inte även medlemmarna i den dominerande skyddsorganisationen kompenseras för att de också fråntas möjligheten att byta organisation? Och är det inte så att kompensationen höjer priset för organisationens medlemmar, och att det högre priset hade fått några av dessa välja en konkurrerande organisation och att de i så fall borde kompenseras för detta?
I mina ögon har Nozicks försvar för staten så stora svagheter att den inte träffar målet. Det är emellertid oaktat detta mycket stimulerande att läsa Nozicks bok. Det beror framförallt på alla de intressanta argument som dyker upp på vägen mot hans minimalstat. Boken är i många avseenden briljant. Många böcker är billiga kopior, där man upprepar andras argument på ett eget sätt. Anarki, stat och utopi är däremot originell och nyskapande och Nozicks teori örn staten är ett viktigt bidrag till minarki-anarkidebatten.